Tisdag 16:07

100 inlägg!

Då var jag uppe i hundra inlägg på bloggen. Det har nog blivit lite mer än ett tidsfördriv har jag kommit på. Nu har det nästan blivit en del av vardagen att sätta sig ner och skriva några rader. Fast jag vet inte hur länge det kommer att hålla.

Idag blir glada pappa 51 år. Jag och Bella kom inte på någon bättre present så det blev två dubbel trisslotter. Jag har inte träffat honom ännu men när han kommer hem blir det väl ett grattis och lite presentutdelning. Nu hör jag visst att han kommer där nere, men ska bara blogga klart först.

Ja och jag vet att hans huvud inte har en normal form, det blev lite fel.

Just det! Jag skulle ju informera om hur det gick på matchen igår. Slutsifforna skrev till 29-28 och det var vi som vann! Det var faktikst en riktigt rolig match men så fort jag kommer in på planen blir jag nervös. Det tar några minuter innan man bara kör och inte tänker. Det första som händer blir att jag får stoppa en ganska stor madame och min arm gör jätteont efter det. Jag kan knappt vrida runt den. Jag vet inte riktigt vad som har hänt. Man kan väl inte strecka armen/axeln?

Jag hade ju en del pluggandet (matteBfan) igår också och jag satt nog i två timmar utan att fatta något. Det blev så att jag fick gå upp klockan åtta idag fast jag hade sovmorgon till halv tio. Tiden bara rann iväg och jag fick cykla snabbt till skolan. Där fick jag hjälp av Daniel, tack säger jag bara. Äntligen kände jag att jag fattade något men jag vågar inte lägga några kommentarer om hur provet gick. Jag gjorde några uppgifter full ut och några la jag bara åt sidan. När jag får tillbaka provet vill jag att det ska stå ett G i ena hörnet av pappret.

Sen så hittade jag en bild (på selvinas blogg) som jag garvade en del åt. Det blir nog inte så lätt för killar att pinka nu, haha. Klicka på den så att den förstoras så ser man vad det föreställer. Bilden i mitten med saxen är ju värst. Till och med jag känner hur det skulle kännas, fy!

Så då har vi ätit potatisgratäng, lövbiff med sås (en av favoriträtterna). Alla vräkte och sen titt som tätt började folket försvinna. Matilda gick, bella hängde efter, pappa pratade i telefon vid bordet och Marie sprang efter Matilda som skulle tvätta munnen efter maten. En vanlig middag hos familjen Johansson. Nu ringer telefonen....jag tror jag vet vem det är.